Storkyrkan/Första vandringen

Torsdagen den 12 februari börjar min vandring:

Leif kör mig till Storkyrkan där jag ska börja min vandring. Kyrkan är öppen så jag går in och tittar mig runt. Den är lite mörk som gamla kyrkor kan vara men har en del spännande element i sig. Storkyrkan byggdes ursprungligen på 1200-talet. Med en mängd om- och tillbyggnader så uppfördes, 1340, ett kvadratiskt kapell med fyra kryssvalv, tillägnat Jungfru Maria, Vårfrun. Storkyrkan ligger i Gamla stan intill slottet. Jag kan inte så mycket om Gamla stan men när jag går runt där kan jag tänka mig hur kvinnor har haft det där, vilket de har varit värdshusvärdar, hustrur, ogifta, prostituerade, hemlösa, invandrade etc. Ett hårt liv på flera sätt tänker jag. Det finns en del att läsa om tiden från 1100- talet och framåt som rör just Gamla stan (info är hämtad från svenskakyrkan.se/stockholmsdomkyrkoforsamling).

Lämnar Gamla stan och går sakta vidare nerför storkyrkobrinken till Riddarholmskyrkan, som är stängd med lås och bom. Isiga gator gör att jag nästan trillar omkull, åker kana nerför trottoarkanten med ilningar i magen och tänk om jag trillar. Några byggkillar tittar åt mitt håll, kanske skrek jag till lite, jag vet inte. För att få in en kvinnlig aspekt på denna stängda kyrka så kan jag berätta att bland andra så ligger Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora dä begravda här. Platsen runt omkring är viktig känns det som. Jag får utforska det en annan dag. Det regnar lite nu och blåser. Med isiga gator i åtanke och lite mindre ork vill jag inte utmana mig till äventyr idag (Info från sverigeskungahus.se).

Nästa anhalt blir en liten omväg förbi Klarakyrka. Människor ligger i bänkarna och lapar värme, en del sover andra ligger och tittar i taket. Några människor sjunger upp inför den stundande lunchmusiken andra verkar ha möte om någon aktivitet. Det är verkligen liv och rörelse i Klarakyrkan. Jag möts av en värmande hand som önskar mig välkommen och jag känner mig välkommen. Klara kyrka uppfördes på 1500-talet som s:ta Clara nunnekloster och klosterkyrka. Bland alla om- och påbyggnader kan nämnas att Agneta Wrede lät bygga den södra porten på kyrkan, under första hälften av 1800-talet. Idag verkar Klarakyrkan mer som en stödinrättning för hemlösa, missbrukare, prostituerade, papperslösa, stressade, sjuka. De bidrar med mat, kläder och annat stöd. Här kan en lämna in bidrag av olika slag (klarakyrkan.se).

Jag lämnar värmen i Klarakyrkan och tar mig ner förbi Centralstationen och går bort mot Stadshuset, där svänger jag av mot Kungsholms strandpromenad, tror att det är Norrmälarstand. Vilken jag går hela vägen bort till Ekelundsbron och Karlbergsslott. Vacker väg att sakta vandra på. Dåligt underhållen en dag som denna, med snö och is kvar på vägen samt lite regn och blåst. När jag är nästan framme vid bron ser jag något på staketet som sticker ut. Rosa text som den vore broderad på staketet, FEMTASTIC står det. Hmm är det de kvinnor som visar sina bröst då och då eller vilka är det här? Jag blir nyfiken förstås och får forska vidare när jag kommer hem. Men visst är det fantastiskt när jag går där och mina ben är trötta och vill vila, så får jag en extra kick av att betrakta staketet och dess budskap, som jag ännu inte riktigt vet vad det står för. Ringer Leif och vips så kommer han och hämtar upp mig och min trötta lekamen.

Jag vandrar i två timmar (inte fyra;-) och känner mig så nöjd. Har inte helt lyckats med meditationsstunderna som jag hoppades på. Det är så mycket i stan som distraherar och människor som vill ha lite uppmärksamhet och så isiga gator att hålla balansen på. Bitvis var jag i ett hav av fritt flöde. Lite uppföljning av Femtastic. Kort är Femtastic ett kvinnokollektiv inom urban kultur. De driver klubbar, events, PR/managment, DJ,s mm där kvinnor kan uppföra sin musik på sina villkor. Citat ”Kvinnor måste organisera sig för att ta plats och skapa utrymme för sig själva” (femtastic.se). Heja dem! / Anette

Ingegerdsleden

Missade att lägga ut själva leden. Här kommer den. / Anette

Inledning

Ingegerdsleden:

Av en slump fick jag en gång reda på att det finns ett helgon i Rysslands ortodoxa kyrka som heter S;ta Anna och som har sitt ursprung i Svearike. Det måste undersökas så det gjorde jag. S;ta Anna med lite namnomvägar kommer från Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter. För att bevara freden öster ut gifte han bort henne med Jaroslav från Novgorod.

Ingegerd lyckades bevara freden och gjorde stordåd i österled på 1000-talet. Hur många av oss visste om det här? Sök på Ingegerd så kommer det upp litteratur om henne.

Min mormor hette Ingegärd. Jag träffade henne bara till jag var nästan fyllda sju år. En del vaga minnen, några lite mer skarpa, men jag har en känsla av att jag gillade henne, mycket. Mormor dog i cancer bara 59 år gammal.

Pilgrimseden är något jag hittade i våras vid Solna kyrka och tänkte den vill jag gå. Då trodde jag att den utgick från Solna kyrka till Uppsala kyrka.  Att den skulle få namnet Ingegerd visste jag inte. Men det kom att betyda något extra i och med namnet. Det innebär att jag väljer att gå i kvinnospår, för Ingegerd och för mormor. Jag vill också söka och finna spår efter kvinnor längs vägen.

Min intention var att gå i åtta timmar varje torsdag. Sakta och lugnt, med mycket matsäck med. Ja, kvällen innan ångrade jag mig och tänkte att fyra timmar är nog mer realistiskt. Så med lite mindre matsäck och med tanke på att traska i fyra timmar började jag min vandring ifrån Storkyrkan i Stockholm med slutdestination Uppsala domkyrka någon gång i framtiden. / Anette.