Andra vandringen

Andra vandringen/ Karlbergs slott

Torsdagen den 19 februari 2015.

I första hälften av 1600-talet ägde Kristina Ribbing och hennes man, tre byar i Solna socken. Av dessa byar bildades ett säteri som kom att kallas Karlberg.  Slottet gick över i kunglig ägo 1688 och var så till 1792. Under den här tiden startade Ulrika Eleonora dä ett barnhem och ett väveri på slottet. Numera är det en militärskola här. Slottet är enormt stort, vitt och minimalistiskt. Snyggt och fräckt tycker jag. (solnastad.se)

Det är här jag börjar min andra vandring idag. Längs slottets fasad, vandrar jag sakta. Det är helt stilla, jag ser inte en kotte till att börja med. När jag närmar mig mittdelen av slottet, väller det plötsligt ut människor i uniform ur olika portar, de går i små klungor om tre till fem stycken, och de försvinner in i andra portar lite längre bort. Ingen tittar åt mitt håll. Det gör att jag vågar mig in bakom slottet för att se vad som finns där. Hmm en runsten, nu vaknar arkeologen i mig, tråcklar mig upp för slänten och börjar genast känna på stenen. Jag måste bara ta i gamla ting (fast jag vet att en inte ska göra det, för slitage och kontaminering) det är en kvarleva från min barndom, ni vet hur barn gör, smakar, luktar, lyssnar, tittar, känner etc. Jag kan bara inte låta bli, känner mig lite busig och olydig. På stenen står det att Anund och Torfils lät resa denna sten efter Åsgöt. Lite längre upp i backen skymtar jag en byggnad. Jag vandrar sakta upp till den och finner till min förtjusning att det är ett Dianatempel. Den som letar hen finner, visst är det fantastiskt. Sätter mig på en bänk och njuter av stillheten en stund.

Det blåser en del i dag och när jag vandrar vidare upp mot Kungsholmen stöter jag på ytterligare en arkeologisk lämning. Nämligen en kökkenmödding (avfallsanläggning) från porslinsfabriken Rörstrand som låg här 1726 till 1926. En hel kulle med porslinsskärvor. Gissa om jag blev uppehållen här också. Med näsan i marken och innanför staketet som omgärdar platsen, letade jag efter spännande skärvor att stoppa i min ficka. Skärvorna från Rörstrand tänker jag blanda med Stockholmarnas (två små kökkenmöddingar som har blivit till en större ö i havet vid Göteborgs norra skärgård) fynd jag gjort där.

Upp på bron och ner under spårvagnen kom jag till sist över på Kungsholmen. Här var det lite svårt att förstå hur jag skulle komma vidare till Karolinska. Jag frågade ett par stycken som lotsade mig vidare uppför backarna till jag slutligen såg nybygget (av Karolinska) och begav mig dit. Vilket bygge, underbara glashus och enorma byggnader. Kan bara hoppas att det också blir bra för alla anställda och alla patienter den dag de flyttar in. Jag har försökt få reda på varför Karolinska heter just så, men har inte lyckats så värst bra. Tipsa mig gärna om ni vet. Glashuset tänker jag studiebesöka en annan dag.

Nu börjar jag bli trött och i stället för att gå igenom hela Karolinska området så genar jag in mellan bostadshusen och ner på Solna kyrkogård. Gamla kyrkogården är en fridfull plats med snygga avgränsningar för gravarna och i fonden en fantastiskt snygg och annorlunda kyrka. Kyrkan är en av tre i landet som är byggt med en borg i mitten, som en försvarsanläggning. Koret och vapenhuset byggdes på allteftersom. Det var en begravning på gång när jag kom dit så jag får botanisera i kyrkan inför nästa vandring.

Jag har kunnat gå meditativt vissa sträckor, då jag är säker på vart jag ska hän, annars blir det lite osäkert och eftersom Leif lämnar och hämtar mig vill jag gärna veta var jag är, så han kommer rätt. Två timmar är lagom för mig att gå. Jag hinner bli hiskeligt trött när jag närmar mig mitt slutmål och som ni vet, ju närmare en kommer en toalett desto kissnödigare blir en. Jag känner mig mycket nöjd och glad dels för att jag orkar gå och för att jag får flera av mina lystmäten tillfredsställda, som arkeologin, arkitekturen, naturen och meditationerna. Den här gången har jag ont i min högra arm så den ligger i fickan mest hela tiden, så fort jag svänger med den kommer smärtorna. Ja, det är alltså handen, inte armen, som ligger i fickan. En underbart tur har jag haft i alla fall och jag nådde min tänka slutstation för dagen.

På återseende/Anette